tinajaac.blogg.se

Trots att jag inte har en aning om vad jag har tänkt skriva egenligen så sitter jag ändå här med fingrarna på tangenterna och trycker.. säkert för att jag mår bra av att skriva och det är ofta jag skriver ner saker som jag känner och tycker just för att jag uttrycker mig bäst så..

Dagarna som just passerat har varit så extremt långa och jobbiga, inte alls det att jag jobbade dubbelskift mellan onsdag och torsdag utan att jag igår för sista gången träffade min underbara lilla morfar..

 

Min underbart söta och snälla lilla morfar som alltid funnits här, en stark man som med 88 år på nacken har fyllt våra dagar med kärlek och skratt.. Väldigt fort gick allt, från att ha varit helt frisk en dag och till att en annan ligga på sjukhuset för att sedan stämpla ut för sista gången.. efter närmare 11,5 år så håller han åter igen sin älskade fru, min mormor i sina armar.. 

 

Det är aldrig roligt när en man älskar så mycket lämnar denna jord, men när jag vet att han fick göra det på exakt det sätt han ville, snabbt och inte speciellt plågsamt så kan jag inte vara mer än tacksam över situationen.. han ville inte hamna på ett hem där han inte kunde ta hand om sig själv och i slangar på sjukhuset ville han inte bo heller.. jag är så tacksam över att han fått stanna hos oss så länge trots att jag helst hade haft honom kvar i många år till.. livet blir inte alltid som man tänkt sig, så är det bara.. det känns jätte tråkigt, overkligt, orättvist, jävligt jobbigt och samtidigt jätte skönt.. jag hade gärna sett att min lilla bebis hade hunnit träffa denna underbara man, en fantastisk man som var älskad av alla, väldigt unik och omtänksam, ett stort hjärta och en hel del envishet har han genom livet visat oss.. saknaden kommer alltid att finnas kvar men mer lycklig och tacksam kan jag inte vara över att fått vara en del av ditt liv.. 

 

Det finns saker som samtidigt gör mig så arg i situationer som när en nära går bort. det finns dom som inte alls väljer att ta vara på den familj och dom vänner som vill finnas till, vill hjälpa och stötta.. tänk bara så fort allt kan ändras, jag är så glad att jag igår hann hålla morfars hand en sista gång, se honom le och höra honom prata.. Vissa människor har så himla lätt för att bryta kontakter, säga upp familjen och vara allmänt otacksamma över vad dom faktiskt har, välja en jävla massa skit saker framför dom som verkligen vill finnas till och älskar en.. Hur kan man stöta bort dom som älskar en, dom som faktiskt ställer upp, hjälper till och stöttar och dessutom alltid har gjort det.. allt för en jävla massa skit..

 

Morfar va en man som alla borde fått känna, en man som med båda fötterna på jorden var rak och ärlig, snällast på planeten och oerhört glad och positiv.. Det är mycket jag lärt av dig, många minnen och en hel del galenskaper har vi delat, dessa minnen och lärdommar ska jag bevara varmt runt hjärtat.. du är älskad, av så många.. saknaden är stor och tårarna många, men utan dig hade jag inte varit den jag är idag.. jag älskar dig.. ♡♡♡